Näring för själen

Mina föräldrar har varit här i helgen. De bor i Skåne och vi i Småland, så tillfälle ges inte så ofta för att träffas. Dagligdags umgås vi via Skype, men det värmer långt ner i magen när jag får fylla mitt suktande behov av Mamma och Pappa live. Det har varit en helg med näring för själen; enkel och härlig samvaro med familjen. I like it a lot. 

Mysig onsdag

Taklister 

Egentid

Nästan sol

Dinkelvåfflor

Afro

Mmm, vilken underbar onsdag.

Mammas tårar

Jag sitter ensam och tittar på TV. Tårarna forsar ner för kinderna. Jag ser på Spårlöst...en tjej har har hittat sin Pappa och det blir ett varmt, tårfyllt och lyckligt möte. Sen när blev man en blödig, rödögd, snorande känslotant? Jag hittar mig själv hjälplöst lipande ofta nuförtiden. Ofta glada tårar, men lik förbaskat tårar. Det var inte så längesedan jag grät till avslutningsvisan på öppna förskolan. Tur att Snuff ännu inte är så gammal att hon börjat påtala att Morsan e pinsam. Men det e ju faktiskt hennes fel. Ja, att jag är pinsamt blödig. Det hela började ju den där stjärnklara natten när Snuff kom till världen och satte Mammas hjärta i brand och öppnade hennes tårkanaler. Och de är fortfarande vidöppna. Kan man stänga? Visst e det skönt med glädjetårar och känslor som svämmar över, men det känns lite väl onödigt att sitta med mascara i hela ansiktet en helt vanlig måndag...

Funktionskläder

Sen jag träffade min underbare och mycket praktiske make, så har en ny värld uppenbarat sig; funktionskläder. Jag tror knappt jag visste att det fanns tidigare. Enligt Maken måste allt ha en funktion, gärna flera. Kläder skall tåla alla typer av väder. Regn och storm är tydligen vinnarväder och därmed bör ytterplagg finnas för att klara även denna väderlek. I början av vårt förhållande tyckte jag att detta var smått onödigt och fnissade lite eftersom det var så typiskt Maken. Men jag må säga att jag blivit hjärntvättad genom åren. Fjällräven, Haglöfs, Didriksons, Helly Hansen, you name it och det finns ett eller flera plagg i min garderob. Underställ, mellanställ, ytterställ och själva stället. Windstoppers, 73 innerfickor, luftspalter, snölås...om de så skulle bli en ny istid så kan jag ge mig ut på en stärkande promenad! Och jag gillar det. Tidigare handlade jag plaggen mest efter Makens inrådan. Idag rusar jag gladeligen in på underbara Naturbolaget och frossar på egen hand. Just idag blev det en skaljacka från Didriksons. Jag hoppas på vår, men är klädd för precis vilket väder som helst. 

Ja visst gör det ont...

Det senaste året har jag grubblat väldigt mycket. På livet, döden, födelsen och den ständiga oron för att någon man älskar ska gå bort. Kanske inte så konstigt att dessa tankar blivit extra påtagliga just nu. Vi har haft ett år med total känslomässig berg- och dalbana. Min älskade farmor som jag stod mycket nära lämnade jordelivet i september 2007, vi fick vårt första barn i januari 2008,  vi gifte oss i september och lilla Mormor lämnade oss i november. Känslomässig total lycka varvat med panik, gråt, tusen frågor och sömnlösa nätter. Visst måste man få tid till sorg och tankar, men nu känner jag att det får vara nog. Jag är ibland så rädd och tankfull att jag glömmer bort att leva. Nu vill jag bejaka livet, våren kärleken, familjen, hemmet och icke minst mig själv. Halleluja. 

Gammal skit

Jag förstår inte var all skit kommer ifrån som ligger i flyttlådor, pappkassar och som strössel i olika rum. Är det någon som nattetid smyger sig in i hemmet och planterar gammalt mög bara på ren jävelskap? De flesta familjer har en allt-möjligt-låda i köket. En låda innehållandes pennor, sladdar, gummiband, papper, något gammalt kort och lite diverse grejor som är bra att ha. Vi har en allt-möjligt-våning....ett helt våningsplan med saker i hopplös oordning. Saker som vi definitivt hade klarat oss utan, men som av någon anledning är så förbaskat svårt att slänga. Idag är jag dock på städ-humör och har satt igång operation Rensa. En operation som har en tidsram på flera månader, men ändå. Jag e på gång!

Fel låt vann

Jaha, då var det fel låt som vann, igen. Malena må ha en gudomlig pipa på de höga partierna, men verserna lät ju rent av förskräckligt. På förhand sa jag att detta var den enda låt jag inte skulle vilja skicka vidare. Min röst, ja eller rättare sagt mina röster, gick till underbara Sarah Dawn Finer. Och så ringde jag en gång på EMD, för att de hade ett snyggt nummer. Det enda som är kul i denna schlagersoppa är att en gammal kompis till mig dansade bakom Malena och därmed förhoppningsvis får följa med till Moskva. Roligt för honom!!! Och vi här hemma hoppas på smaskiga rapporter via Facebook! Härliga virtuella värld.

Ont i näshalsen & förbannad

Satans förbannade förkylning. Ögonen rinner, näsan rinner, slemmet tjockar ihop sig och det svider i näshalsen. Maken kallar det för näshalsen i alla fall. Har ingen aning om det heter så. Man är i alla fall lyckligt omedveten om att man har en näshals tills dess att man blir sådär genomförkyld och slemmet från näsan skall transporteras ner till svalget. Aj. Jag blir mest förbannad när jag är förkyld. Förbannad över att det är så mycket jag skulle vilja göra, men inte orkar eller kan bara för att jag är förkyld. Jag hade tänkt att gå och dansa för Bronge imorgon, men det blir inget med det. Förbannad. Dock trotsar jag alla baciller idag och packar ihop familjen till simhallen. Det blir Maken och Snuff som får bada idag. Jag får vackert sitta bredvid och försöka hålla min smitthärd för mig själv. Förbannad.