Min vän

Jag känner en stark kvinna. En stark, ödmjuk, känslosam, mysig, förståndig kvinna som samtidigt vågar visa sig skör, förtvivlad och villrådig. Jag tycker väldigt mycket om henne. Hon sa till mig en gång att man träffar en handfull människor genom livet som man kommer riktigt nära och som man behåller nära sig livet ut. Hon sa att jag var en av dem. Jag är stolt och vet givetvis att hon betyder samma sak för mig. Idag skriver hon om sin allra käraste syster på sin blogg och mitt hjärta vrider sig av ångest och smärta. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan min syster och kan inte heller fullt förstå min väns tankar och sorg. Men jag kan försöka förstå och krama henne en extra gång och samtidigt krama min syster. Vara glad för den kärlek jag har omkring mig och försöka förvalta den på allra bästa sätt. Jag känner mig tacksam för min underbara syster och högst privilegierad att han en sådan fin och nära vän. Tack.