Kram!!!

Jag fortsätter min första kväll som bloggare med att krama om mina nära och kära. Jag vet inte var, hur eller vem jag hade varit utan deras närvaro, stöd, skratt och kärlek. En styrka man ofta tar för given. Singelpappan har gett mig mycket att tänka på de senaste dagarna. Jag beundrar hans mod och styrka samtidigt som jag blir otroligt rädd om det jag har. Många sömnlösa nätter har jag krupit allt närmre maken för att få en trygg omfamning och lyssnat till ljuvliga dotterns oskuldsfulla andetag. Vad vore livet utan nära och kärleksfulla relationer? Jag vet inte och vill inte veta heller. Kram på er!