Rapsfält och tofflor

Livet på landet är ganska nytt för mig, men är en livsstil som jag helt och fullt tagit till mig. Jag är just hemkommen från en cykeltur till den lokala gårdsbutiken och mina intryck av det liv jag valt är just nu väldigt påfallande. Iförd tofflor ger jag mig iväg på min kärringcykel. På vägen dit passerar jag massor av väldoftande och vackra rapsfält. Vägen går även förbi en och annan grisbonde, men det får man ta. Det ingår liksom i landets doftkoncept. Efter 5 minuters cykelfärd parkerar jag cykeln olåst och går in och handlar. I butiken står en god väns Mamma och vi hälsar glatt. Utanför står några lokala profiler iförda skitiga overaller och bräker på stark dialekt. Med mig hem i cykelkorgen har jag närproducerad och ljuvlig gräddglass till eftermiddagens rabarberpaj. Ibland känns det som om man vore mitt i en film, men det är verklighet. Min verklighet och jag älskar det!

Min vän

Jag känner en stark kvinna. En stark, ödmjuk, känslosam, mysig, förståndig kvinna som samtidigt vågar visa sig skör, förtvivlad och villrådig. Jag tycker väldigt mycket om henne. Hon sa till mig en gång att man träffar en handfull människor genom livet som man kommer riktigt nära och som man behåller nära sig livet ut. Hon sa att jag var en av dem. Jag är stolt och vet givetvis att hon betyder samma sak för mig. Idag skriver hon om sin allra käraste syster på sin blogg och mitt hjärta vrider sig av ångest och smärta. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan min syster och kan inte heller fullt förstå min väns tankar och sorg. Men jag kan försöka förstå och krama henne en extra gång och samtidigt krama min syster. Vara glad för den kärlek jag har omkring mig och försöka förvalta den på allra bästa sätt. Jag känner mig tacksam för min underbara syster och högst privilegierad att han en sådan fin och nära vän. Tack.

Dålig

Jag är dålig på att blogga. Jag hittar ingen tid till denna aktivitet som jag annars finner ganska trivsam. Med en liten dotter och en man med knasiga arbetstider, så finns det inte mycket tid över till mig. Till mig, framför datorn, ensam, ostörd och inspirerad. Inte ofta. Känns knappt bekant alls faktiskt. Men jag har i alla fall insett att jag inte kan ha "puckad personal" som senaste rubrik. Det känns liksom inte som att det ger några positiva vibbar. Så nu har jag rubriken "dålig" istället...kanske inte bra det heller. Men det måste ju vara mer positivt att vara dålig än puckad, eller? Jaja, hur som helst så blir det helt enkelt inte så mycket bloggande som jag skulle önska. Lite sporadiska insatser får duga, för nu. Och vem vet, nästa inlägg kanske har en riktigt positiv framtoning?! Jag har märkt att när jag väl får chansen att rassla ner några ord så är det endast heaven or hell. Men det är kanske det som är livet. Mitt liv i alla fall.

Puckad personal

Varför ska man behöva bli förbannad för att en del saker ska lösa sig??? Idag har jag erfarit en tio-poängare i kategorin puckad personal. Finns det något värre än otrevlig, osäker, okunnig, ointelligent och ohjälpsam personal?! Det räcker liksom inte att ha flashig frisyr och balla kläder för att jobba i klädbutik. Vad sägs om en hjärna innanför pannbenet och en gnutta service-anda? Är det för mycket begärt? Å andra sidan är det ganska skönt; nu har man eliminerat en butik från handlingslistan. Aldrig att jag går in där igen. Aldrig. Skönt, fast förbannad. 

Liten har blivit stor

Snuff har tagit stora kliv bara på några dagar. Stora kliv personlighetsmässigt och 31 på egen hand utan stöd. Mamma säger wow, samtidigt som man undrar vem som käkar upp tiden? Den senaste veckan har Snuff tofs i håret, övar på att ställa sig och gå utan stöd, visar en härlig humor och upptäckarlust samt ett bestämt humör. Vilken stor tjej! Kan bara konstatera att liten har blivit stor. Här gäller det att hänga med. 

Näring för själen

Mina föräldrar har varit här i helgen. De bor i Skåne och vi i Småland, så tillfälle ges inte så ofta för att träffas. Dagligdags umgås vi via Skype, men det värmer långt ner i magen när jag får fylla mitt suktande behov av Mamma och Pappa live. Det har varit en helg med näring för själen; enkel och härlig samvaro med familjen. I like it a lot. 

Mysig onsdag

Taklister 

Egentid

Nästan sol

Dinkelvåfflor

Afro

Mmm, vilken underbar onsdag.

Mammas tårar

Jag sitter ensam och tittar på TV. Tårarna forsar ner för kinderna. Jag ser på Spårlöst...en tjej har har hittat sin Pappa och det blir ett varmt, tårfyllt och lyckligt möte. Sen när blev man en blödig, rödögd, snorande känslotant? Jag hittar mig själv hjälplöst lipande ofta nuförtiden. Ofta glada tårar, men lik förbaskat tårar. Det var inte så längesedan jag grät till avslutningsvisan på öppna förskolan. Tur att Snuff ännu inte är så gammal att hon börjat påtala att Morsan e pinsam. Men det e ju faktiskt hennes fel. Ja, att jag är pinsamt blödig. Det hela började ju den där stjärnklara natten när Snuff kom till världen och satte Mammas hjärta i brand och öppnade hennes tårkanaler. Och de är fortfarande vidöppna. Kan man stänga? Visst e det skönt med glädjetårar och känslor som svämmar över, men det känns lite väl onödigt att sitta med mascara i hela ansiktet en helt vanlig måndag...

Funktionskläder

Sen jag träffade min underbare och mycket praktiske make, så har en ny värld uppenbarat sig; funktionskläder. Jag tror knappt jag visste att det fanns tidigare. Enligt Maken måste allt ha en funktion, gärna flera. Kläder skall tåla alla typer av väder. Regn och storm är tydligen vinnarväder och därmed bör ytterplagg finnas för att klara även denna väderlek. I början av vårt förhållande tyckte jag att detta var smått onödigt och fnissade lite eftersom det var så typiskt Maken. Men jag må säga att jag blivit hjärntvättad genom åren. Fjällräven, Haglöfs, Didriksons, Helly Hansen, you name it och det finns ett eller flera plagg i min garderob. Underställ, mellanställ, ytterställ och själva stället. Windstoppers, 73 innerfickor, luftspalter, snölås...om de så skulle bli en ny istid så kan jag ge mig ut på en stärkande promenad! Och jag gillar det. Tidigare handlade jag plaggen mest efter Makens inrådan. Idag rusar jag gladeligen in på underbara Naturbolaget och frossar på egen hand. Just idag blev det en skaljacka från Didriksons. Jag hoppas på vår, men är klädd för precis vilket väder som helst. 

Ja visst gör det ont...

Det senaste året har jag grubblat väldigt mycket. På livet, döden, födelsen och den ständiga oron för att någon man älskar ska gå bort. Kanske inte så konstigt att dessa tankar blivit extra påtagliga just nu. Vi har haft ett år med total känslomässig berg- och dalbana. Min älskade farmor som jag stod mycket nära lämnade jordelivet i september 2007, vi fick vårt första barn i januari 2008,  vi gifte oss i september och lilla Mormor lämnade oss i november. Känslomässig total lycka varvat med panik, gråt, tusen frågor och sömnlösa nätter. Visst måste man få tid till sorg och tankar, men nu känner jag att det får vara nog. Jag är ibland så rädd och tankfull att jag glömmer bort att leva. Nu vill jag bejaka livet, våren kärleken, familjen, hemmet och icke minst mig själv. Halleluja. 

Gammal skit

Jag förstår inte var all skit kommer ifrån som ligger i flyttlådor, pappkassar och som strössel i olika rum. Är det någon som nattetid smyger sig in i hemmet och planterar gammalt mög bara på ren jävelskap? De flesta familjer har en allt-möjligt-låda i köket. En låda innehållandes pennor, sladdar, gummiband, papper, något gammalt kort och lite diverse grejor som är bra att ha. Vi har en allt-möjligt-våning....ett helt våningsplan med saker i hopplös oordning. Saker som vi definitivt hade klarat oss utan, men som av någon anledning är så förbaskat svårt att slänga. Idag är jag dock på städ-humör och har satt igång operation Rensa. En operation som har en tidsram på flera månader, men ändå. Jag e på gång!

Fel låt vann

Jaha, då var det fel låt som vann, igen. Malena må ha en gudomlig pipa på de höga partierna, men verserna lät ju rent av förskräckligt. På förhand sa jag att detta var den enda låt jag inte skulle vilja skicka vidare. Min röst, ja eller rättare sagt mina röster, gick till underbara Sarah Dawn Finer. Och så ringde jag en gång på EMD, för att de hade ett snyggt nummer. Det enda som är kul i denna schlagersoppa är att en gammal kompis till mig dansade bakom Malena och därmed förhoppningsvis får följa med till Moskva. Roligt för honom!!! Och vi här hemma hoppas på smaskiga rapporter via Facebook! Härliga virtuella värld.

Ont i näshalsen & förbannad

Satans förbannade förkylning. Ögonen rinner, näsan rinner, slemmet tjockar ihop sig och det svider i näshalsen. Maken kallar det för näshalsen i alla fall. Har ingen aning om det heter så. Man är i alla fall lyckligt omedveten om att man har en näshals tills dess att man blir sådär genomförkyld och slemmet från näsan skall transporteras ner till svalget. Aj. Jag blir mest förbannad när jag är förkyld. Förbannad över att det är så mycket jag skulle vilja göra, men inte orkar eller kan bara för att jag är förkyld. Jag hade tänkt att gå och dansa för Bronge imorgon, men det blir inget med det. Förbannad. Dock trotsar jag alla baciller idag och packar ihop familjen till simhallen. Det blir Maken och Snuff som får bada idag. Jag får vackert sitta bredvid och försöka hålla min smitthärd för mig själv. Förbannad. 

Laddade batterier

Jag är både utvilad och laddad! Helgen har innehållit lugn & ro i kombination med ljuvliga musikaliska intryck och eftertanke. Fredagsmys på Karlaby Kro med massor av tid på tu man hand med min underbare man! God mat, mysiga samtal, Moet i glasen, klassisk musik, simtur i poolen, utrensande massage, hett bastubad, massor av grönt te och en HEL natts sömn! Att sedan min stackars Syster med man inte sovit lika bra som barnvakter till Snuff framkallar givetvis en hel del dåligt samvete...men fråntar mig ändå inte upplevelsen av nästan total avkoppling. 

Helgen fortsatte med en musikalupplevelse som kröp in under skinnet. Tillsammans med Syss och hennes man (denna afton var det Mormor & Morfars tur att ta hand om alla kidsen) styrde vi mot Malmö och Jesus Christ Superstar. Ola Salo i huvudrollen gör en fantastiskt stark och lidelsefull Jesus och Judas som spelas av Patrik Martinsson är värd stående ovationer och rungande applåder. En upplevelse där samtliga sinnen blir tillfredsställda. Just nu tänker jag musikal och har lusläst programmet i bilen hem. 

Jag är lugn samtidigt som jag känner mig på tårna. En känsla jag hoppas få behålla en bra stund. Tack. 

En extra stol

Jag och Snuff har varit ute på promenad. Ofta styr stegen ner mot gården där Makens föräldrar och 3 av syskonen bor. Dit och hem är ungefär en timmes promenad och så brukar det bli ett depåstopp med lite kaffe och några trevliga ord. Idag var inget undantag. Makens familj är så hjärtlig och okomplicerad. Innan vi hade hunnit knacka på dörren, så stod det en extra stol vid köksbordet och en extra tallrik var framdukad. Jag hade tydligen kommit lagom till lunch och visst smakade det finfint med lite mat. En stund av varm samvaro och sedan ut och traska i kylan igen. Härligt.

Snö

På eftermiddagen kom det stora härliga, nästan lurviga, snöflingor från skyn. De föll i ultrarapid, som om tiden stod still för en liten liten stund. Vi hann slänga på oss alla attiraljer och ge oss ut för en stärkande promenad. Snuff satt som ett ljus i vagnen och tittade upp mot himlen. Man kunde se både förvåning och lycka i hennes ögon. Vi hann dock inte mer än hem förrän Disney-känslan var förbi. Himlen stängde sina snöportar, snön på marken smälte och mörkret lade sig över landsbygden. Men det var en mysig halvtimme, en helt vanlig måndag.  

En lugn stund

Aldrig hade man väl trott att veckohandlingen på en stormarknad skulle betraktas som vardagslyx. Men det är precis vad det är! Att få åka in till City Gross (som för övrigt är en utomordentlig butik!) SJÄLV utan barn har samma renande effekt som en helg på SPA. Ja, eller nästan i alla fall. Det serveras ju ingen färsk frukt och ingefärste precis, men i dagsläget nöjer jag mig helt med en lugn stund för mig själv utan att tänka logistik. Välfyllda hyllor med allt jag behöver. En kundvagn fullproppad med allt från inköpslistan och lite till. Typ ruggigt god och beroendeframkallande valnötsglass. Inte ens det annars så stressande momentet  med uppackning-betalning-nerpackning kunde idag rubba min känsla av inre balans. En kassörska som lade till sidan alla ömtåliga varor och njutningen var komplett. Lite kallprat med en vän och sedan lugnt och fint in i bilen och susa hemåt. Skratta igenkännande eller hånfullt, det spelar ingen roll. Förråden är fyllda inför helgen; varor till familjen och energi till Mamma. 

Logistik

Sedan vi fick vårt första barn har livet, förutom kärlek, mycket handlat om logistik. Byter du blöja, så packar jag skötväskan, stannar du hemma 5 minuter till så hinner jag gå på toaletten, jag lagar mat, så badar du Snuff....renoveringen planeras efter ljudnivå och pareras sedermera efter Snuffans sovrutiner....listan kan göras lååång på dessa logistiska detaljer. Ibland lessnar man totalt på alla noggrant planerade måste-aktiviteter och vill frustande slita av sig vardagens pretto-kofta. Men efter att ha sett gårdagens program familjen annorlunda så fick jag se mitt eget liv med nya ögon. Familjerna i gårdagen program hade mellan 5 och 10 barn och hade en vardag fylld av kaos och logistik i världsklass. Jag måste säga att jag både blev imponerad och avskräckt. Mer än 3 barn blir det absolut inte och vårt liv här och nu är faktiskt hyggligt enkelt. Till de Mammor och Pappor som roddar dessa storfamiljer har jag bara en sak att säga; respect!

Livets gottepåse

I helgen har vi haft glädjen att avnjuta något av det bästa som livet kan erbjuda. Helgen har helt ägnats åt mys med storfamiljen. Min familj från Skåne har varit här och vi har skrattat, pysslat, ätit gott och kramats. Och så var det kalas för Snuff och då kom hela makens familj också. Grilla utomhus i januari är något som varmt rekommenderas! Med bra kläder är det hur mysigt som helst att ha kalas ute även på vintern. Bombardino, i alla fall lite snö, grillat, tipspromenad, tårta, finfina presenter och finfinfina människor. En blandning av det allra bästa i gottepåsen; vår familj!

Snuffans födelsedag

Så var Snuffans ettårsdag alldeles strax till ända. Ett år, tänk vad tiden rinner snabbt ibland. Men jag tänker också att det varit ett händelserikt år fyllt av kärlek, gråt och skratt. Från en liten fågelunge har Snuff utvecklats till en alldeles egen individ med stark vilja och soligt leende. Det har varit fantastiskt berikande, roligt och överväldigande men ibland tufft att följa henne på denna resa. Jag ser med stor förväntan och glädje fram emot kommande farleder och hållplatser. 

Här och nu längtar vi till helgen, då närmsta familjen (en liten nätt skara på 30 personer...) samlas för att fira Snuff. Ballonger och tårta utlovas, liksom goa skratt och härlig gemenskap. De e najs!

Mina 30 minuter

Bädda rent 4 sängar, Göra i ordning håret, sminka mig, skriva inköpslista, dricka ett glas vatten, skriva detta inlägg, sen vaknar Snuff igen...

I fiktionens värld

Igår kväll grottade jag och maken ner oss i soffan efter dotterns läggning. Vi bänkade oss för att se The Bourne Ultimatum. Jag tycker att det är underbart att för en stund eller två svepas med i fiktionens värld och glömma allt annat runt omkring. Denna film var dessutom så spännande att jag bitvis fick hugga tag i dotterns gosedjur (en krokodil...) och gömma mig bakom! Välgjord och spännande film med bra skådespelare är den ultimata underhållningen på söndagskvällen. Att den dessutom kommer hem i brevlådan från lovefilm, det kallar jag service i världsklass!

Kram!!!

Jag fortsätter min första kväll som bloggare med att krama om mina nära och kära. Jag vet inte var, hur eller vem jag hade varit utan deras närvaro, stöd, skratt och kärlek. En styrka man ofta tar för given. Singelpappan har gett mig mycket att tänka på de senaste dagarna. Jag beundrar hans mod och styrka samtidigt som jag blir otroligt rädd om det jag har. Många sömnlösa nätter har jag krupit allt närmre maken för att få en trygg omfamning och lyssnat till ljuvliga dotterns oskuldsfulla andetag. Vad vore livet utan nära och kärleksfulla relationer? Jag vet inte och vill inte veta heller. Kram på er!

Nykomling

Så har jag bestämt mig för att blogga lite. Om livet i allmänhet och vardagens små bestyr i synnerhet. Stora inspirationskällan är givetvis Syss, med välskrivna bloggen Jensens tankar. Men här handlar det om LillaSyss. Välkomna till min sida; Pyttings plats på jorden!