söndagen den 24:e maj 2009

Rapsfält och tofflor

Livet på landet är ganska nytt för mig, men är en livsstil som jag helt och fullt tagit till mig. Jag är just hemkommen från en cykeltur till den lokala gårdsbutiken och mina intryck av det liv jag valt är just nu väldigt påfallande. Iförd tofflor ger jag mig iväg på min kärringcykel. På vägen dit passerar jag massor av väldoftande och vackra rapsfält. Vägen går även förbi en och annan grisbonde, men det får man ta. Det ingår liksom i landets doftkoncept. Efter 5 minuters cykelfärd parkerar jag cykeln olåst och går in och handlar. I butiken står en god väns Mamma och vi hälsar glatt. Utanför står några lokala profiler iförda skitiga overaller och bräker på stark dialekt. Med mig hem i cykelkorgen har jag närproducerad och ljuvlig gräddglass till eftermiddagens rabarberpaj. Ibland känns det som om man vore mitt i en film, men det är verklighet. Min verklighet och jag älskar det!

onsdagen den 6:e maj 2009

Min vän

Jag känner en stark kvinna. En stark, ödmjuk, känslosam, mysig, förståndig kvinna som samtidigt vågar visa sig skör, förtvivlad och villrådig. Jag tycker väldigt mycket om henne. Hon sa till mig en gång att man träffar en handfull människor genom livet som man kommer riktigt nära och som man behåller nära sig livet ut. Hon sa att jag var en av dem. Jag är stolt och vet givetvis att hon betyder samma sak för mig. Idag skriver hon om sin allra käraste syster på sin blogg och mitt hjärta vrider sig av ångest och smärta. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan min syster och kan inte heller fullt förstå min väns tankar och sorg. Men jag kan försöka förstå och krama henne en extra gång och samtidigt krama min syster. Vara glad för den kärlek jag har omkring mig och försöka förvalta den på allra bästa sätt. Jag känner mig tacksam för min underbara syster och högst privilegierad att han en sådan fin och nära vän. Tack.

måndagen den 20:e april 2009

Dålig

Jag är dålig på att blogga. Jag hittar ingen tid till denna aktivitet som jag annars finner ganska trivsam. Med en liten dotter och en man med knasiga arbetstider, så finns det inte mycket tid över till mig. Till mig, framför datorn, ensam, ostörd och inspirerad. Inte ofta. Känns knappt bekant alls faktiskt. Men jag har i alla fall insett att jag inte kan ha "puckad personal" som senaste rubrik. Det känns liksom inte som att det ger några positiva vibbar. Så nu har jag rubriken "dålig" istället...kanske inte bra det heller. Men det måste ju vara mer positivt att vara dålig än puckad, eller? Jaja, hur som helst så blir det helt enkelt inte så mycket bloggande som jag skulle önska. Lite sporadiska insatser får duga, för nu. Och vem vet, nästa inlägg kanske har en riktigt positiv framtoning?! Jag har märkt att när jag väl får chansen att rassla ner några ord så är det endast heaven or hell. Men det är kanske det som är livet. Mitt liv i alla fall.

måndagen den 6:e april 2009

Puckad personal

Varför ska man behöva bli förbannad för att en del saker ska lösa sig??? Idag har jag erfarit en tio-poängare i kategorin puckad personal. Finns det något värre än otrevlig, osäker, okunnig, ointelligent och ohjälpsam personal?! Det räcker liksom inte att ha flashig frisyr och balla kläder för att jobba i klädbutik. Vad sägs om en hjärna innanför pannbenet och en gnutta service-anda? Är det för mycket begärt? Å andra sidan är det ganska skönt; nu har man eliminerat en butik från handlingslistan. Aldrig att jag går in där igen. Aldrig. Skönt, fast förbannad. 

onsdagen den 1:e april 2009

Liten har blivit stor

Snuff har tagit stora kliv bara på några dagar. Stora kliv personlighetsmässigt och 31 på egen hand utan stöd. Mamma säger wow, samtidigt som man undrar vem som käkar upp tiden? Den senaste veckan har Snuff tofs i håret, övar på att ställa sig och gå utan stöd, visar en härlig humor och upptäckarlust samt ett bestämt humör. Vilken stor tjej! Kan bara konstatera att liten har blivit stor. Här gäller det att hänga med. 

söndagen den 29:e mars 2009

Näring för själen

Mina föräldrar har varit här i helgen. De bor i Skåne och vi i Småland, så tillfälle ges inte så ofta för att träffas. Dagligdags umgås vi via Skype, men det värmer långt ner i magen när jag får fylla mitt suktande behov av Mamma och Pappa live. Det har varit en helg med näring för själen; enkel och härlig samvaro med familjen. I like it a lot. 

onsdagen den 25:e mars 2009

Mysig onsdag

Taklister 
Egentid
Nästan sol
Dinkelvåfflor
Afro

Mmm, vilken underbar onsdag.